Som någon som har forskat och publicerat om produktivitet på arbetsplatsen i närmare 30 år är det förvånande att se hur vissa faktorer i stort sett har varit konstanta under hela den tiden, trots den enorma utvecklingen av arbetsplatsstrategier och kontorsutformning.
I slutet av 1990-talet genomfördes en del av den tidigaste forskningen om produktivitet på arbetsplatsen av dr Barry Haynes, medförfattare till vår lärobok Corporate Real Estate Asset Management: Strategy and Implementation (2017). Hans banbrytande doktorsarbete undersökte vilka faktorer som påverkar produktiviteten på arbetsplatsen mest, med hjälp av en upplevelsebaserad enkät som var föregångare till senare verktyg som Leesman Index.
Forskningen, publicerad 2007 och baserad på ett statistiskt signifikant dataunderlag med faktoranalys, visade att de två beteendevariabler som påverkar produktiviteten på arbetsplatsen mest var:
- Positiv påverkan (Cronbachs alfa = 0,88): samarbete i arbetet och social interaktion.
- Negativ påverkan (Cronbachs alfa = 0,8): avbrott och buller.
Det är kanske inte förvånande i en tid då kontor till stor del bestod av antingen enskilda chefsrum eller stora öppna landskap med skrivbord, båsplatser eller andra lösningar där samma modell skulle passa alla.
Det förvånande är att dessa två variabler, trots övergången från öppna landskap och kontoret som maskin till moderna aktivitetsbaserade lösningar, i stort sett förblir de mest betydelsefulla i ett stort antal forskningsstudier som genomförts runt om i världen under de senaste 30 åren.
I den här vitboken följer vi därför ett antal forskningsresultat som visar denna samstämmighet och frågar: varför har ingenting förändrats, trots betydande framsteg inom arbetsplatsstrategi och aktivitetsbaserad utformning?